Är det OK att ge en lus en kram?

Jag vet inte riktigt var jag ska börja med den här historien. Kanske från början? Jag var bara en liten flicka när det hände, men jag minns det som om det var igår.

Min familj och jag var på semester i Tyskland och bodde i en mysig liten gäststuga på landet. En kväll när jag lekte i trädgården såg jag något röra sig i gräset. Jag gick närmare och tittade uppmärksamt. Det var en lus!

Jag hade aldrig sett en lus förut, men jag visste att det var något äckligt. Jag ville stampa på den, men plötsligt kände jag synd om den. Den var så liten och hjälplös.

Så istället för att döda den bestämde jag mig för att ge den en kram. Jag plockade upp den i mina små händer och höll den försiktigt mot min kind. Jag kände hur den lilla varelsen rörde sig mot min hud.

Jag tittade på lusen och sa, "Hej, lilla lus. Jag vet att du inte är så populär, men jag tycker om dig ändå."

Lusen verkade förstå mig. Den slutade röra sig och lade bara huvudet på min axel. I det ögonblicket kände jag en stark koppling till den lilla varelsen.

Jag höll lusen i famnen ett tag och pratade med den. Jag berättade för den att jag förstod hur det var att känna sig annorlunda och utstött. Jag sa till den att det inte gjorde något att den var en lus, och att jag accepterade den för vad den var.

När det var dags att gå in sa jag farväl till lusen. Jag satte ner den på gräset och den vände sig om och tittade på mig. Jag log mot den och den log tillbaka.

Jag vet inte om lusen förstod vad jag sa, men jag tror att den kände min medkänsla. Och jag tror att den behövde det.

Det är okej att vara olika. Det är okej att vara en lus. Och det är okej att ge en lus en kram.