Varje år den 1 maj firar vi arbetarnas internationella dag, en dag som är tillägnad firandet av arbetarklassen och dess kamp för rättigheter. Det är en chans att reflektera över det förflutna och de framsteg som har gjorts, samt att se framåt mot de utmaningar som vår tids arbetskraft står inför.
Ursprunget till 1 maj som arbetarnas dag kan spåras tillbaka till 1886, då arbetare i USA organiserade en generalstrejk för att kräva en åtta timmars arbetsdag. Strejken möttes av våld från polisen och fyra arbetare dödades. För att hedra offren för denna tragedi beslutade Internationella arbetarorganisationen 1889 att den 1 maj skulle vara en dag för att fira arbetarklassen.
I Sverige har 1 maj varit en allmän helgdag sedan 1939. Det är en dag då vi kan ta en paus från våra vanliga rutiner och ägna lite tid åt att tänka på de kamper och segrar som arbetarklassen har uppnått. Det är också en dag då vi kan visa vår solidaritet med arbetare runt om i världen som fortfarande kämpar för grundläggande rättigheter.
1 maj är en dag för att fira framstegen, men det är också en påminnelse om att kampen för arbetarrättigheter pågår. Det finns fortfarande många som utnyttjas och underbetalas, och det finns fortfarande alltför många som inte har tillgång till grundläggande sociala skyddsnät.
På 1 maj kan vi förnya vår förbindelse att stå upp för arbetarnas rättigheter. Vi kan lova att stödja fackföreningar, att kämpa för bättre löner och arbetsvillkor och att se till att alla arbetare har möjlighet att leva ett värdigt liv.
1 maj är en dag för fest, men det är också en dag för eftertanke. Låt oss ta denna möjlighet att hedra de som har gått före oss, och låt oss förnya vårt engagemang för att fortsätta kampen för arbetarnas rättigheter.