Jag har alltid varit fascinerad av Anders Hansen. Efter att ha sett honom spela i landslaget och i klubblagen har jag alltid beundrat hans otroliga skicklighet, karisma och ledaregenskaper. Han är utan tvekan en av de största spelarna i svensk fotbollshistoria.
Jag träffade Anders för första gången när jag var 16 år. Jag var på en fotbollsmatch i Malmö och såg honom i publiken. Jag vågade inte gå fram till honom och prata med honom, men jag kunde inte låta bli att titta på honom. Han var så otroligt cool och självklar, och jag kunde inte sluta förundras över hans skicklighet.
Några år senare, när jag var 18 år, fick jag möjlighet att träna med landslaget. Jag var otroligt nervös inför träningen, men Anders var så snäll och hjälpsam. Han gav mig massor av tips och råd, och han hjälpte mig att bli en bättre spelare.
Jag är så tacksam för att jag har fått träffa Anders Hansen. Han är en fantastisk fotbollsspelare och en fantastisk människa. Jag beundrar hans otroliga talang, men framför allt hans ödmjukhet och generositet.
Anders Hansen är en förebild för mig, och jag är säker på att han är en förebild för många andra unga fotbollsspelare. Han är ett bevis på att allt är möjligt, om man bara tror på sig själv och aldrig ger upp. Jag är så stolt över att ha fått bära den svenska landslagströjan tillsammans med honom, och jag önskar honom all lycka i framtiden.