Jag har följt klubben sedan jag var ung. Det är en del av mina rötter, mitt arv. Det finns något magiskt med att vara på arenan, se spelarna springa ut och sjunga sången. Det får hack i nacken och tårar i ögonen.
Jag minns de goda tiderna: att vinna FA-cupen 1987, att spela i Premier League och att se legender som Robbie Earle och Dion Dublin på planen. Men jag kommer också ihåg de mörka tiderna: att förlora hemmamatchen mot Manchester City på övertid, att gå i konkurser och att se klubben flyttas från sitt älskade Highfield Road-stadion.
Genom alla upp- och nedgångar har jag aldrig förlorat min kärlek till Coventry City. Det är mer än bara en fotbollsklubb för mig. Det är en del av mig själv.
Coventry City är en symbol för motståndskraft. Det har överlevt konkurser, utflyttningar och nedflyttningar. Men det har alltid kommit tillbaka. Det är ett bevis på andan i denna stad och fotbollens kraft att förena människor.
Jag vet inte vad framtiden har att erbjuda Coventry City. Men jag vet en sak: jag kommer alltid att vara där för att stötta laget. För det är min klubb. Det är i mitt blod.
För alla Coventry City-fans där ute - låt oss aldrig glömma de goda tiderna och tro på att det bästa ännu kommer.
Jag vill höra från andra Coventry City-fans. Dela dina tankar och minnen i kommentarerna nedan.
Tillsammans gör vi Coventry City till en mästare igen!