Jag minns när jag var liten och brukade sitta på min mormors knä. Hon berättade alltid de mest fantastiska historier, och jag älskade att höra henne prata om sitt liv. En av mina favoritberättelser handlade om hennes sista resa.
Min mormor var född och uppvuxen i en liten by i Sverige. Hon levde ett enkelt liv och växte upp med sina föräldrar och syskon. När hon var ung träffade hon min morfar, och de gifte sig snart. Tillsammans fick de tre barn, min mamma och mina två mostrar.
Min mormor älskade sin familj och sitt hem. Men hon var också en rastlös ande. Hon drömde om att se världen och uppleva nya kulturer. När mina morföräldrar gick i pension bestämde de sig för att det var dags att göra just det. De sålde sitt hus och köpte en husbil. Därefter gav de sig iväg på en resa som skulle ta dem över hela världen.
Min mormor berättade för mig om alla fantastiska platser hon besökt. Hon såg pyramiderna i Egypten, den Kinesiska muren och Eiffeltornet. Hon träffade människor från alla samhällsklasser och lärde sig om olika kulturer. Det var en resa som förändrade hennes liv på alla möjliga sätt.
När min mormor och morfar var borta i tio år bestämde de sig för att det var dags att åka hem. De hade sett världen och hade många minnen att dela med sig av. Men de hade också saknat sin familj och vänner. När de återvände till Sverige blev de varmt välkomnade av sina barn och barnbarn. Min mormor fortsatte att berätta historier om sin resa i många år framöver. Hon älskade att dela med sig av sina erfarenheter och inspirerade andra att följa sina drömmar.
Min mormor dog för några år sedan, men hennes berättelser lever vidare. Hennes resa var en inspiration för mig och för många andra. Det visade mig att allt är möjligt om man bara vågar tro på sig själv. Och det påminde mig om att ta vara på livet och att vara tacksam för de människor vi har runtomkring oss.
Om du någonsin får chansen att göra en lång resa, ta den. Du kommer inte ångra dig.