Dermot Clemenger

Dermot Clemenger dansar vidare som om han vore 30 år yngre. Och han vet att förlora en nära och kär vän inte är slutet enbart på vänskapen, utan också på ett helt avsnitt i sitt liv.

Som 25-åring förlorade han en av sina allra bästa vänner, Niclas. "Det är som att en dörr stängs, den finns inte mer", säger han.

Som alla andra som förlorar någon nära går han vidare, men känslorna för vännen och minnena av den finns kvar. Dermot dansar vidare, för det skulle Niclas vilja. Och eftersom det är en del av att minnas, att hedra en vänskap och en del av livet.

Men att dansa vidare är också att röra sig framåt i livet. Det började med bugg och foxtrott i hemstaden utanför Cork i Irland för 30 år sedan, men idag är han en av världens mest framgångsrika dansare i stildans och en av de mest populära i Sverige.

I tv-programmet "Let's dance" kom han tvåa så sent som i fjol och han är snart aktuell med ett nytt program i svensk tv.

Men det är inte bara framåt som Dermot Clemenger dansar. Han dansar också bakåt i tiden när han minns. Eller snarare tillbaka till framtiden, som i musikalen "Back to the future" som han just nu medverkar i. Det är en musikal om deras tid, deras ungdom, deras framtid. 1980-talet.

Åren som var en brytpunkt för popkulturen, ett närmast explosionsartat uppvaknande för ungdomskulturen. Det var årtiondet när ungdomar blev en egen målgrupp och det som hände på dansgolven blev en del av att vara ung.

För Dermot och alla hans jämnåriga började det med dansen. Michael Jackson dansade moonwalk på tv, MTV sände musik dygnet runt och i varje stad och by fanns det en dansklubb där man kunde fira både helg och vardag.

Plötsligt spelade det ingen roll var man kom ifrån i samhället. Alla var lika när de samlades på dansgolvet. Och ungdomarna dansade aldrig som deras föräldrar. De skapade sin egen kultur, som de delade med hela världen.

Dermot Clemenger var en av dem som blev en av vår tids stora dansare. Han är en av dem som dansat sig igenom livet, både framåt och bakåt. Och han dansar vidare, för det är en del av att leva.