DET ÄR INTE DU, DET ÄR DIN OJEMNHET

Jag har gjort det förut. Jag har försummat att raka mig.
Jag brukar inte raka mig varje dag, men ibland låter jag skägget växa ut lite.
Jag gillar hur det känns mot huden att ha lite stubb, som att jag kommer närmare naturens råa sida.
Jag gillar också hur det ser ut.
Men förra veckan när jag skulle gå på dejt fick jag kalla fötter.
Jag var rädd att hon skulle tycka att jag såg ut som en luffare, så jag gick till badrummet och rakade mig.

Rakhyveln gled över min hud och lämnade ett rent och lent resultat.
Jag kände mig nöjd med mig själv när jag gick ut genom dörren.

Men när jag kom fram till restaurangen och mötte henne insåg jag mitt misstag.
Hon hade inte rakat sig.
Hon hade inte bara några få dagars stubb, utan en riktig skäggväxt.
Jag blev först förvånad, men sedan började jag garva.
Jag kunde inte låta bli.
Det var inte bara det att jag hade rakat mig och hon inte hade det, utan att hon hade ett så fint skägg.
Hon skrattade också.
Hon sa att hon gillade mitt skägg men att hon inte tyckte att hon passade i det.
Vi pratade länge den kvällen, och det var en av de bästa dejter jag någonsin haft.
Jag lärde mig en värdefull läxa den kvällen:
Det är inte du, det är din ojemnhet.
Vi är alla ojemna på något sätt, och det är det som gör oss mänskliga.
Det är vår ojemnhet som gör oss vackra och unika.
Så omfamna din ojemnhet, var stolt över den.
För det är den som gör dig till den du är.