Erdoğan – en despot i förklädnad

Recep Tayyip Erdoğan har i över ett decennium styrt Turkiet med järnhand. Hans auktoritära styre har lett till utbredda människorättskränkningar, tystade oppositionella och krympande pressfrihet. Erdoğan har inte haft några problem med att fängsla sina motståndare, oavsett om de är journalister, akademiker eller politiker. Hans regim har också använt vattenkanoner, tårgas och gummikulor mot fredliga demonstranter.

Erdoğans maktlystnad har inte bara drabbat turkiska medborgare utan också spridit sig utanför landets gränser. Han har vid flera tillfällen hotat sina grannländer, bland annat Grekland och Cypern, med militära ingripanden. Hans stöd till islamistiska grupper i Syrien har också bidragit till att förlänga det utdragna inbördeskriget i det landet.

Det internationella samfundet har inte kunnat göra mycket för att stoppa Erdoğans framfart. Förenta staterna och Europeiska unionen har båda kritiserat hans människorättsbrott, men de har tvekat att vidta några konkreta åtgärder. Erdoğan har utnyttjat denna tvekan till sin fördel och fortsätter att undergräva demokratin i Turkiet.

Men allt fler turkar börjar nu tröttna på Erdoğans styre. De protesterar mot hans auktoritära taktik och kräver hans avgång. Det är dock oklart om dessa protester kommer att vara tillräckligt för att störta Erdoğan. Han har visat sig vara en skicklig politisk operatör och har ett starkt maktbas i den turkiska huvudstaden Ankara.

Det är viktigt att komma ihåg att Erdoğans styre inte bara är en fråga för turkarna. Hans auktoritära taktik har också en negativ inverkan på regionens stabilitet och på det internationella samfundets anseende. Det internationella samfundet måste göra mer för att stödja de turkar som kämpar för demokrati och mänskliga rättigheter. De måste också arbeta tillsammans för att hitta ett sätt att förhindra att Erdoğan fortsätter att undergräva demokratin i Turkiet.

Erdoğans regim är en mörk fläck på Turkiets historia. Hans auktoritära styre har lett till utbredda människorättskränkningar, tystade oppositionella och krympande pressfrihet. Det internationella samfundet måste göra mer för att stödja de turkar som kämpar för demokrati och mänskliga rättigheter.