Fredrik Strage

När jag var liten var jag livrädd för att bli retad. Jag gick i en ganska liten skola och var inte så tuff av mig. Jag var inte heller särskilt populär, så jag var rädd för att bli mobbad. Jag var inte heller särskilt duktig på sport, så jag var rädd för att bli retad för det också.

En dag när jag gick hem från skolan blev jag stoppad av några killar som var äldre än mig. Jag blev livrädd. Jag var säker på att de skulle slå mig eller något. Men de gjorde inte det. De bara frågade mig om jag ville vara med i deras band.

Jag blev förvånad. Jag hade aldrig tänkt på att vara med i ett band tidigare. Men de killarna verkade snälla, så jag sa ja. Vi började öva tillsammans i en liten källare i deras hus. Vi var inte särskilt bra, men vi hade roligt.

Efter några månader började vi spela på små klubbar. Vi var fortfarande inte särskilt bra, men folk verkade tycka om oss ändå. Vi började få lite fans, och det gjorde mig stolt.

Vi fortsatte att spela tillsammans i flera år. Vi släppte några album och turnerade lite. Men så småningom började vi glida ifrån varandra. Vi hade olika musikaliska intressen, och vi började bo på olika platser.

Men jag är fortfarande glad att jag var med i det bandet. Det var en fantastisk tid i mitt liv. Jag lärde mig mycket om musik, och jag träffade några riktigt bra vänner.

Och jag lärde mig också att man inte alltid ska vara rädd för att bli retad. Ibland kan det leda till något bra.