Någon gång på 1970-talet, när jag var ung och hade hela livet framför mig, fick jag upp ögonen för ett band som skulle komma att förgylla min ungdom med sin medryckande musik och välskrivna texter: Gyllene Tider.
Bandet bildades 1979 av Per Gessle, Mats Persson, Anders Herrlin, Göran Fritzon och Micke Andersson. Deras musik, en blandning av pop, rock och new wave, tog snabbt Sverige med storm. Jag minns särskilt deras genombrottslåt "Sommartider" från 1982, som blev en riktig sommarplåga och som jag fortfarande gärna sjunger med i.
Jag minns särskilt låten "Flickorna på TV2" från albumet "Puls" (1984). Låten handlar om en ung kille som är förälskad i flickorna i ett TV-program. Det är en låt som både är sorglig och vacker, och som jag fortfarande kan känna igen mig i.
Gyllene Tider var inte bara ett framgångsrikt band i Sverige. De blev även stora i Norge och Danmark, och de turnerade flitigt runtom i världen. Jag hade själv turen att se dem live flera gånger, och det var alltid en fantastisk upplevelse.
Men allt gott har ett slut, och 1996 meddelade Gyllene Tider att de skulle lägga ner. Det var ett sorgligt ögonblick för mig, men jag förstod att allt inte kan vara för evigt.
Även om Gyllene Tider inte längre finns så lever deras musik vidare. Deras låtar spelas fortfarande på radio och dyker upp i olika sammanhang. Och varje gång jag hör en Gyllene Tider-låt så fylls jag av samma glädje och samma känslor som när jag var ung.
Så tack Gyllene Tider, för all fantastisk musik som ni har gett oss. Ni har berört mitt liv på ett sätt som jag aldrig kommer att glömma.