Handgranat Gamla stan

• Jag stod där som förlamad.
• Trodde att jag skulle svimma.
• Jag hade hittat en granat.

Mitt hjärta bultade som ett ånglok när jag stirrade på det rostiga föremålet i handen. Jag kunde inte tro mina ögon. Mitt i Stockholms ärevördiga Gamla stan, precis bredvid det kungliga slottet, låg det – en handgranat.

Jag hade aldrig sett något liknande förut, men jag visste att det var farligt. En våg av panik sköljde över mig. Jag var ensam, och jag visste inte vad jag skulle göra.

Först tänkte jag springa därifrån så fort jag kunde. Men sedan kom jag på att det kanske inte var den bästa idén. Vad skulle hända om någon annan hittade granaten? Jag kunde inte riskera att någon oskyldig människa skulle skadas.

Så jag tog ett djupt andetag och ringde polisen. Två poliser dök upp inom några minuter och tog över situationen. De stängde av området och kallade på bombgruppen. Jag stod där och tittade på när bombgruppen långsamt och försiktigt närmade sig granaten.

Jag kunde inte låta bli att tänka på vad som kunde ha hänt om jag inte hade hittat granaten. Vad om ett barn hade hittat den och plockat upp den? Bara tanken gav mig rysningar.

Till slut nådde bombgruppen fram till granaten. De undersökte den noggrant och bekräftade att den var skarp. Sedan detonerade de den på ett kontrollerat sätt. Det var en lättnad att se granaten försvinna i en rökpuff.

Jag kommer aldrig att glömma dagen jag hittade handgranaten i Gamla stan. Det var en skrämmande upplevelse, men jag är glad att jag kunde hjälpa till att hålla staden säker.

Och jag har lärt mig en viktig läxa: om du ser något misstänkt, tveka inte att kontakta polisen. Du kan rädda liv.