Hur stor kan en sorg vara?

Det är orden som hela tiden mal i mitt huvud när jag tänker på Pernilla Pernsjös bok. Det är en bok om en förlust som är så stor att den är omöjlig att föreställa sig, så djup att den aldrig kommer att läka. Det är en bok om sorg, om kärlek, om att leva vidare.

Pernillas son Alfred var en livsglad och intelligent kille med hela livet framför sig. Han var en fotbollstokig grabb som älskade att spela med sina kompisar. Han var en son som alltid ställde upp för sin mamma och sina syskon. Men så en dag förändrades allt. Alfred greps av polisen, misstänkt för att ha tillverkat bomber.

Pernilla och hennes familj kastades in i ett mardröm. De kunde inte förstå hur deras älskade son kunde ha gjort något sådant. De kämpade för att få honom friad, men utan framgång. Alfred dömdes till fängelse och tog sitt eget liv några månader senare.

I sin bok berättar Pernilla om den otroliga smärta och sorg som hon och hennes familj har upplevt. Hon skriver om sorgen över att förlora ett barn, om sorgen över att inte ha kunnat rädda honom, om sorgen över att leva vidare utan honom.

Det är en hjärtskärande bok, men det är också en bok om hopp. Det är en bok om en mamma som kämpar för att hitta sin väg tillbaka till livet efter att ha förlorat sitt barn. Det är en bok om en familj som kämpar för att hålla ihop när de går igenom den värsta tänkbara prövningen.

Pernillas bok är en viktig bok. Det är en bok som alla borde läsa, för den handlar om något som kan hända oss alla. Det handlar om förlusten av en älskad person, och om kampen för att leva vidare. Det är en bok som kommer att stanna hos mig länge.

Tack Pernilla för att du delade din historia. Det är en historia som behöver berättas.