Jag gjorde en stöld. Förlåt mig.

Jag vet inte varför jag gjorde det. Kanske var det för att jag var arg, eller kanske för att jag var ledsen. Eller kanske var det bara för att jag kunde. Jag vet bara att jag tog det jag inte borde ha tagit.

Det var en liten sak, inget värdefullt. Men det spelade ingen roll. Jag hade stulit det, och det fanns inget jag kunde göra för att ändra på det.

Jag försökte glömma det, men jag kunde inte. Skulden åt mig upp inifrån. Jag visste att jag måste berätta för någon vad jag hade gjort, men jag var för rädd för konsekvenserna.

Så jag höll det hemligt. Jag dolde det som tyngde mig med en fasad av normalitet. Men inuti kändes jag som en bedragare.

Jag kunde inte sova, inte äta. Jag började förlora vikt. Mina vänner och familj märkte att något var fel, men jag kunde inte berätta för dem vad det var.

Till slut blev jag så desperat att jag inte visste vad jag skulle göra. Jag tänkte på att ta mitt eget liv, men jag kunde inte göra det mot min familj. Jag visste att de skulle bli förkrossade.

Så jag bestämde mig för att göra rätt för mig. Jag gick till polisen och berättade för dem vad jag hade gjort. Jag visste att jag skulle få straffad, men jag var också lättad över att kunna berätta sanningen.

Jag dömdes till fängelse, men jag ångrar inte det. Jag förtjänade att straffas för vad jag gjorde. Men det viktigaste är att jag äntligen kan leva ett liv utan skuld.

Om du har stulit något, uppmanar jag dig att göra rätt för dig. Det spelar ingen roll vad du tog eller hur litet det är. Stölden kommer att äta upp dig inifrån, och du förtjänar att leva ett liv utan skuld.