Larry krogfararen

Jag minns första gången jag träffade Larry. Det var på den där sunkiga baren på hörnet, där de serverade öl så stark att den kunde ta knäcken på en noshörning. Larry satt i baren med en öl och en cigarett i handen, och han såg ut som om han hade varit där i evigheter. Han var lång och mager, med ett ansikte som var fårat av åldrandets obarmhärtiga gång. Hans hår var grått och tunt, och han hade en mustasch som var så lång att den nästan nådde hans haka.

Jag gick fram till baren och beställde en öl. "Jag heter Joe", sa jag. "Vill du ha sällskap?"

"Visst", sa Larry. "Jag heter Larry. Välkommen till helvetet."

Vi satt där och drack öl i flera timmar, och Larry berättade sin livshistoria för mig. Han hade varit allt från soldat till sjöman till författare. Han hade sett världen och upplevt mer än de flesta människor någonsin drömmer om. Men nu var han bara en gammal barfly, som levde från en dag till en annan på den där sunkiga baren.

Jag lyssnade på Larrys historia, och jag kände en blandning av sorg och beundran. Han var en man som hade levt ett hårt liv, men han hade aldrig gett upp. Han var fortfarande full av livsglädje och han hade fortfarande en glimt i ögat.

Jag träffade Larry många gånger efter det. Vi satt ofta i baren och drack öl och pratade om livet. Larry var en vis man, och han hade mycket att säga om världen. Han lärde mig mycket om livet och om mig själv.

En dag gick jag till baren och Larry var inte där. Jag frågade bartendern om honom, och han sa att Larry hade dött några veckor tidigare. Jag blev djupt ledsen. Jag hade förlorat en vän.

Jag gick hem och tänkte på Larry. Jag tänkte på hans liv och på allt han hade gått igenom. Han var en man som hade levt ett hårt liv, men han hade aldrig gett upp. Han var en man som var full av livsglädje och som hade en glimt i ögat ända till slutet.

Larry krogfararen var en fantastisk människa. Jag är glad att jag fick träffa honom.