Jag minns när jag första gången hörde talas om Lasse Björn. Jag var bara en liten pojke då, och det var min far som berättade historien. Han hade träffat Lasse på 1960-talet, när de båda var unga män som arbetade i skogen. Lasse var en legend redan då, en av de bästa timmermännen i hela landet. Han var känd för sin styrka, sin uthållighet och sitt oemotståndliga sinne för humor.
Åren gick, och jag hörde fler och fler historier om Lasse Björn. Han var en man med ett hjärta av guld, som alltid var villig att hjälpa andra. Han var också en stolt same, och han var mycket engagerad i att bevara den samiska kulturen.
Jag träffade äntligen Lasse 2010, när jag var på en resa till Sápmi. Jag var genast imponerad av hans vänlighet och visdom. Han berättade historier om sitt liv och om sina erfarenheter som same. Jag lärde mig så mycket av honom den dagen, och jag är så tacksam för att jag fick träffa honom.
Lasse Björn gick bort 2013, men hans minne lever vidare. Han var en stor man som gjorde en stor skillnad i världen. Han är en förebild för oss alla, och han kommer alltid att bli ihågkommen som en av Sápmis största söner.