Matchen spelades på vår hemmaarena Aker Stadion och vädret var helt perfekt för fotboll. Himlen var klarblå och solen sken varmt. Stämningen på arenan var elektrisk när vi äntligen gick ut på planen. Publikens jubel ekade genom luften och jag kände en enorm stolthet över att få spela inför dem.
Matchen började bra och vi tog snabbt ledningen. Vi spelade fint och Elfsborg hade svårt att hänga med i vårt tempo. I slutet av första halvlek blev det dock lite stökigt och Elfsborg lyckades göra mål på en straff. Vi gick in i halvtidsvilan med ett oavgjort resultat, men jag var ändå optimistisk. Jag visste att vi hade det i oss att vinna.
I andra halvlek fortsatte vi att spela bra och Elfsborg hade inte mycket att sätta emot. Vi skapade flera chanser, men lyckades inte få bollen i mål. När matchen började närma sig sitt slut kändes det som att luften gick ur oss. Vi hade kämpat så hårt, men det verkade inte räcka.
I den sista minuten av tilläggstid hände något otroligt. Vi fick en frispark precis utanför straffområdet. Jag hade en känsla av att detta kunde vara vår chans och jag bad vår lagkapten att slå den. Han tog en djupt andetag och sköt bollen med full kraft. Bollen seglade över muren och in i det bortre hörnet av målet. Publiken exploderade i ett jubel och vi hade vunnit!
Jag sprang ut på planen och kramade om mina lagkamrater. Vi hade gjort det! Vi hade vunnit mot Elfsborg och visat att vi var tillbaka. Den kvällen glömmer jag aldrig.
Den här matchen var mer än bara en fotbollsmatch. Den var ett bevis på att allt är möjligt om man aldrig ger upp. Det var en seger för vårt lag, för våra fans och för oss i Molde. Jag är så stolt över att få vara en del av det här laget och jag längtar redan efter nästa match.