Nathalie Hagman




Jag kan fortfarande höra den där skälliga rösten i telefonluren när jag lyfte den för att svara på ett samtal från en okänd person: ”Hallå, Nathalie Hagman?”
Det var 2010, och jag hade fått ett samtal från en personalansvarig som erbjöd mig en anställning som redovisningsassistent på ett litet företag i Stockholm. Jag hade sökt jobbet på måfå, utan att egentligen förvänta mig något. Men på något sätt hade min ansökan fångat deras uppmärksamhet och nu stod jag där med ett drömjobb inom räckhåll.
Jag var nyanländ i Sverige, hade en nyfödd bebis och ingen erfarenhet av redovisning. Men den personalansvarige, en kvinna i mina ögon åldern med ett varmt leende och uppmuntrande ord, gav mig en chans. Hon såg potential i mig, även om jag själv tvivlade på mina förmågor.
Min första dag på jobbet var en blandning av nervositet och förväntan. Jag hade aldrig arbetat på ett riktigt kontor förut, och allt kändes så nytt och spännande. Jag tilldelades ett litet skrivbord i ett hörn av kontoret, och medan mina kollegor arbetade flittigt med sina datorer kände jag mig som en utomstående som inte förstod något.
Men min chef var tålmodig och stöttande, och steg för steg lärde jag mig grunderna i redovisning. Jag fick gå på kurser, fick tillgång till online-utbildningar och hade alltid någon att fråga när jag körde fast. Arbetsmiljön var fantastisk, och jag kände mig snart som en del av teamet.
Efter ett år på jobbet blev jag befordrad till redovisningsansvarig. Jag hade fått ett ökat ansvar och min lön höjdes. Jag var så stolt över det jag hade åstadkommit, och jag kände mig tacksam för möjligheten jag hade fått. Jag insåg att det inte var min brist på erfarenhet som definierade mig, utan min vilja att lära mig och min passion för det jag gjorde.
Jag fortsatte att arbeta på företaget i totalt åtta år, och under den tiden växte jag både professionellt och personligt. Jag fick möjlighet att utveckla mina kunskaper, ta på mig nya utmaningar och bidra till företagets framgång. Jag fick också en fin gemenskap med mina kollegor, och vi skapade minnen som jag kommer att bära med mig resten av livet.
Nyligen bestämde jag mig för att det var dags för en ny utmaning, och jag har nu lämnat företaget för att starta eget. Men jag är evigt tacksam för tiden jag hade där, och för de möjligheter som gavs mig. Utan den chansen som jag fick för 12 år sedan hade jag inte varit där jag är idag.
Jag vill uppmuntra alla som funderar på att byta karriär eller prova något nytt att våga ta steget. Det är aldrig för sent att lära sig något nytt och att följa sina drömmar. Om du har passionen och viljan, så kan du uppnå vad som helst.