Paddington bar en liten resväska och en ikonisk röd hatt. Han såg precis ut som på bilderna, men med ett äventyrligt gnista i ögonen. Jag gick fram till honom och hälsade på spanska. Han svarade med ett vänligt leende och hälsade tillbaka på engelska. Vi insåg snabbt att vi hade mycket gemensamt. Båda älskade vi att resa, äta marmelad och upptäcka nya kulturer.
Tillsammans bestämde vi oss för att utforska Lima tillsammans. Paddington hade redan besökt några av stadens mest kända sevärdheter, som Plaza de Armas och klostret San Francisco. Han berättade entusiastiskt om den rika historien och kulturen i den peruanska huvudstaden.
Dagarna med Paddington i Lima gick alldeles för fort. Jag hade inte bara fått uppleva en fantastisk stad utan också hittat en oväntad och charmig reskamrat. När det var dags för mig att åka till Machu Picchu var vi båda lite ledsna att skiljas åt, men vi lovade att hålla kontakten via brev.
På tåget till Machu Picchu funderade jag på mitt korta men minnesvärda äventyr med Paddington. Han hade påmint mig om vikten av att vara nyfiken, öppen för nya upplevelser och att alltid bära med sig lite marmelad för nödfall.
Och så, min resa till Peru blev mer än bara en resa till ett främmande land. Det blev ett äventyr med en vänlig björn, fyllt av upptäckter, skratt och värdefulla minnen.