Polen mot Österrike




Jag har alltid varit fast besluten att aldrig gå med i ett fotbollslag. Jag är inte den typen av person. Jag har aldrig varit särskilt bra på det, och jag tycker inte att det är så kul att springa efter en boll i 90 minuter. Men när jag var 14 år gick jag med i ett fotbollslag för att göra mina föräldrar glada. Jag var mittback och jag var inte särskilt bra. Jag var långsam, och jag kunde inte dribbla för mitt liv. Men jag hade en sak som gjorde mig till en värdefull lagspelare: jag var envis.
Mitt lag, Polonia, spelade i en lokal liga i Warszawa. Vi var inte särskilt bra, men vi hade kul. Vi tränade två gånger i veckan och spelade matcher på helgerna. Jag var inte en stjärnspelare, men jag var en del av laget och det var det som betydde något.
En dag fick vi veta att vi skulle spela mot Österrike i en vänskapsmatch. Jag var exalterad. Det skulle bli min första internationella match. Jag tränade hårdare än någonsin tidigare. Jag ville inte göra mina föräldrar besvikna.
Dagen för matchen kom äntligen. Vi tog tåget till Wien och checkade in på vårt hotell. Jag var så nervös att jag knappt kunde sova. På matchdagen vaknade jag tidigt och åt en stor frukost. Jag ville vara så förberedd som möjligt.
Matchen spelades på ett stort stadion och det var fullt med folk. Jag hade aldrig spelat inför så många människor förut. Jag var så nervös att benen skakade. Men när domaren blåste igång matchen, försvann all min nervositet. Jag fokuserade bara på att spela så bra jag kunde.
Matchen var jämn och spännande. Vi låg under med 1-0 i halvtid, men vi kom tillbaka i andra halvlek och vann med 2-1. Jag gjorde inte något mål, men jag spelade bra och jag var stolt över mitt lag.
Det var en av de bästa upplevelserna i mitt liv. Jag fick representera mitt land och jag fick spela inför en stor publik. Det var ett minne som jag aldrig kommer att glömma.
Jag lärde mig mycket av den upplevelsen. Jag lärde mig att det är viktigt att tro på sig själv, även när man är nervös. Jag lärde mig också att allt är möjligt om man arbetar hårt. Och jag lärde mig att det är viktigt att ha kul, även när saker och ting inte går som planerat.
Jag spelar inte fotboll längre, men jag är glad att jag gick med i det laget när jag var 14 år. Det lärde mig värdefulla lektioner om livet och det gav mig minnen som jag kommer att ha med mig hela livet.