Sl

Jag har alltid varit en "sl"-person. Jag växte upp i en förort till Stockholm och SL:s bussar och tåg var mitt sätt att ta mig runt. Jag älskade att sitta vid fönstret och titta på den förbiglidande staden. Jag minns särskilt en gång när jag åkte hem från skolan på en sen eftermiddag. Jag hade precis fått reda på att jag blivit uttagen till skolans fotbollslag, och jag var så glad att jag höll på att spricka. Jag satt och tittade ut genom fönstret och log för mig själv, medan staden lyste upp i kvällsljuset.
Jag har alltid tyckt att SL:s fordon har en viss charm. De är inte de snabbaste eller mest bekväma, men de har något som gör att jag trivs i dem. Jag gillar det dämpade surret från motorn, och jag gillar de stora fönstren som ger mig en panoramautsikt över staden. Jag gillar också att se människorna på SL:s fordon. Det är en sådan blandning av människor, från alla samhällsskikt och från alla delar av världen. Det finns affärsmän och kvinnor på väg till jobbet, studenter på väg till skolan, turister på väg att utforska staden och människor på väg hem från jobbet. Jag tycker om att se alla dessa människor och föreställa mig deras liv.
Jag har också haft många roliga upplevelser på SL:s fordon. Jag kommer ihåg en gång när jag åkte buss hem från en fest. Jag hade druckit lite för mycket och kände mig ganska dålig. Men när jag kom på bussen träffade jag en kille som var i samma tillstånd som jag. Vi började prata och skratta, och vi pratade hela vägen hem. När jag steg av bussen kände jag mig mycket bättre, och jag var glad att jag hade träffat honom.
Jag har också haft några konstiga upplevelser på SL:s fordon. Jag kommer ihåg en gång när jag åkte tåg hem från jobbet. Det var sent på kvällen, och tåget var nästan tomt. Jag satt ensam i en vagn när en man kom in. Han var klädd i en lång svart kappa och hade en svart hatt på huvudet. Han gick fram till mig och satte sig bredvid mig. Han sa ingenting, bara tittade på mig med ett konstigt leende. Jag blev lite rädd och flyttade mig till en annan plats. Men mannen följde efter mig och satte sig bredvid mig igen. Han lutade sig fram och viskade i mitt öra: "Du är den utvalda." Sedan reste han sig upp och gick ut ur vagnen. Jag satt kvar på tåget och tittade efter honom. Jag visste inte vad jag skulle tro.
Jag har åkt SL i många år, och jag har haft många olika upplevelser. Vissa har varit bra, vissa har varit dåliga och vissa har varit direkt konstiga. Men jag har alltid gillat SL, och jag kommer att fortsätta att åka med dem i många år framöver.
SL är mer än bara ett transportmedel. Det är en del av mitt liv. Det är ett sätt att ta mig runt i staden, men det är också ett sätt att uppleva staden. Jag har träffat många intressanta människor på SL:s fordon, och jag har haft många roliga och konstiga upplevelser. SL är en del av det som gör Stockholm till det fantastiska ställe det är.