Sommaren med släkten

Sommaren är här, och det är dags att umgås med familjen. Fast egentligen kallar vi inte oss själva för en familj. Vi är ett kollektiv. Enligt släktforskaren har vi inte något blod gemensamt, men detta anser vi vara felaktigt. Vi har ju levt tillsammans i flera år nu.

Varje sommar samlas vi på ett lantställe i Sverige. Det är alltid samma gäng: farmor, farfar, mina sysslingar, deras föräldrar, och jag. Vi tillbringar våra dagar med att bada, grilla, och spela spel.

Det är inte alltid lätt att bo så tätt inpå varandra. Vi har olika vanor och rutiner. Min farmor älskar att gå upp tidigt på morgonen och göra yoga, medan min farfar snarkar tills solen står högt på himlen. Mina sysslingar är alltid på språng, medan jag föredrar att ligga i hängmattan och läsa.

Men trots våra olikheter har vi det alltid trevligt tillsammans. Vi skrattar mycket, och vi bryr oss om varandra. Vi är en familj, fastän vi inte är släkt.

I år är sommaren extra speciell. Min farmor fyller 90 år, och vi har planerat en stor fest för att fira henne. Vi ska ha tårta, presenter, och musik. Det kommer att bli en dag som vi aldrig kommer att glömma.

Jag är så tacksam för att jag har min släkt. De är min familj, och jag älskar dem mer än ord kan säga. Jag vet att jag alltid kan räkna med dem, oavsett vad.

Vad är det bästa med att umgås med släkten?

Vad är det svåraste med att umgås med släkten?

Vad är ditt bästa sommarminne med släkten?

Vad är du mest tacksam för när det gäller din släkt?