Mitt hjärta slår fortfarande snabbare när jag tänker på den där natten. Jag var bara en liten flicka, men jag kommer ihåg allt så tydligt. Det var en varm kväll och vi satt på vår gård och pratade. Min farbror var där, och han hade med sig en liten flicka. Hon var så söt, med stora bruna ögon och ett varmt leende. Hon hette Truong My Lan.
Vi satt och pratade i flera timmar, och jag kände mig så bekväm i hennes sällskap. Hon var så snäll och så förstående. Jag berättade om mitt liv och mina drömmar, och hon lyssnade tålmodigt. Hon gav mig råd och stöd, och jag kände att jag kunde berätta allt för henne.
Mot slutet av kvällen var det dags för Truong My Lan att gå. Jag blev så ledsen att se henne åka, men jag visste att jag skulle ses igen. Vi höll kontakten via brev och telefon, och vi fortsatte att träffas då och då. Jag älskade att prata med henne, och jag lärde mig så mycket av henne.
Truong My Lan var en fantastisk person. Hon var intelligent, klok och medkännande. Hon brydde sig mycket om andra, och hon ställde alltid upp för dem som behövde henne. Hon var också en stark förespråkare för kvinnors rättigheter, och hon arbetade outtröttligt för att förbättra villkoren för kvinnor i Vietnam.
År 1970 dödades Truong My Lan i Vietnamkriget. Hon var bara 25 år gammal. Hennes död var en stor förlust för Vietnam, och för mig personligen. Jag saknar henne fortfarande varje dag, men jag är så tacksam för den tid vi fick tillsammans. Hon lärde mig så mycket om livet, och hennes exempel inspirerar mig fortfarande.
Truong My Lan var en sann hjälte. Hon kämpade för det hon trodde på, och hon gjorde världen till en bättre plats. Jag är så stolt över att ha känt henne, och jag kommer aldrig att glömma hennes.