Vårbudgeten - en bitter medicin för vanligt folk?

Så har då vårbudgeten landat - ett dokument som i vanliga fall brukar innehålla något som får oss att dra på smilbanden. Men inte i år, inte när lågkonjunkturen hotar.

Som en bitter medicin ser den ut, med höjda skatter och nedskärningar på välfärden. Det är som att regeringen ger oss en smäll på käften och säger "nu får ni ta ert ansvar". Men det enda ansvar vi tar är för att överleva denna ekonomiska nedgång.

Jag hör redan argumenten från högern - att vi måste spara för framtiden, att vi inte kan leva över våra tillgångar. Men när vanligt folk kämpar för att få ekonomin att gå ihop, när våra barn går hungriga till skolan, då känns dessa argument hånfulla.

Regeringen säger att de gör det här för vårt eget bästa. Men det känns mer som ett straff för att vi inte har sparat tillräckligt mycket pengar. Det är lätt för dem som sitter i Rosenbad, med sina feta löner och förmåner, att säga åt oss att dra åt svångremmen.

Jag är inte ekonom, men jag vet att när folk förlorar sina jobb och företag går i konkurs, så är det inte rätt tid att höja skatterna och skära ner på välfärden. Det är som att slå på en redan skadad person.

Vårbudgeten är inte bara en ekonomisk fråga. Det är också en fråga om moral. Det är en fråga om vem som bär ansvaret för vår nationella ekonomi. Är det vanligt folk som ska bära bördan för de ekonomiska misstag som begåtts av de rika och mäktiga?

Jag anser att regeringen har misslyckats med att ta sitt ansvar. De har inte skyddat de mest utsatta i vårt samhälle. De har inte vidtagit de nödvändiga åtgärderna för att förhindra en lågkonjunktur.

Så här står vi nu. Med en bitter medicin framför oss, som vi tvingas svälja för att överleva. Men om vi vägrar, om vi står upp för vad vi tror på, kanske regeringen tvingas tänka om. Kanske inser de att det är de som måste ta sitt ansvar, inte vi.

Låt oss hoppas att det inte är för sent.