Sommaren 2022 var jag en del av det svenska OS-laget och fick uppleva invigningen på nära håll. Här delar jag med mig av några oförglömliga minnen från den magiska kvällen.
Jag satt på läktaren med pirrande fjärilar i magen. Luften var fylld av förväntan och upprymdhet, och jag kunde inte vänta med att få se showen. Tillsammans med mina lagkamrater peppade vi varandra och försökte hålla nervositeten i schack.
När de första ackorden ljöd var det som om allting stannade upp. Arenan förvandlades till ett virvlande hav av ljus och rörelse, och vi drogs omedelbart in i händelsernas centrum.
Jag kommer aldrig att glömma känslan när jag såg våra svenska fanor bäras in på arenan. Det var ett ögonblick av enorm stolthet och glädje, och jag insåg att jag var en del av något riktigt stort.
Efter showen hade jag privilegiet att träffa några av de olympiska hjältarna. Jag fick prata med Usain Bolt, den snabbaste mannen i världen, och Simone Biles, den mest dekorerade gymnasten genom tiderna. De gav mig otroligt inspirerande råd och delade sina tankar om idrotten och livet.
Att träffa dem var en ödmjukande upplevelse. Det påminde mig om att bakom all glans och ära finns det människor med samma hopp, drömmar och rädslor som jag själv. Det fick mig att inse att vi alla är en del av något större, något som förenar oss alla.
OS-invigningen var mer än bara en show. Det var en manifestation av idrottens makt att förena, inspirera och lämna bestående intryck. Det var en natt som jag aldrig kommer att glömma, och som kommer att fortsätta att inspirera mig under många år framöver.