Jag har alltid varit en av de där personerna som trodde att jag hade allt under kontroll. Jag hade en bra karriär, ett bra förhållande och ett trevligt hem. Men så hände något som jag aldrig hade kunnat föreställa mig.
En dag, när jag körde hem från jobbet, blev jag påkörd av en annan bil. Det var en kraftig krasch och jag fördes till sjukhuset med svåra skador. Jag tillbringade flera veckor på sjukhuset och när jag äntligen fick åka hem var jag inte samma person som innan.
Jag hade fysiska skador, men jag hade också djupa känslomässiga ärr. Olyckan hade skakat mig och jag kämpade med att hantera allt som hade hänt. Jag hade svårt att sova, jag hade flashbacks och jag var ständigt rädd.
Jag försökte att återgå till mitt gamla liv, men det gick inte. Mitt gamla jag var borta. Jag var en ny person, en person som hade blivit förändrad på ett djupt sätt.
Till en början var det svårt att acceptera det. Jag sörjde mitt gamla liv, men jag visste innerst inne att jag inte kunde gå tillbaka. Jag var tvungen att gå vidare med mitt liv, även om det var svårt.
Det tog tid, men jag började så småningom att acceptera det nya mig. Jag började gå i terapi och det hjälpte mig att hantera mina känslor. Jag började också träffa nya människor och göra nya saker. Långsamt men säkert började jag att bygga upp ett nytt liv.
Det nya livet var annorlunda än det gamla, men det var också bra. Jag hade lärt mig att uppskatta de små sakerna i livet och jag hade hittat en ny mening med mitt liv. Jag var inte längre den person som jag hade varit innan olyckan, men jag var en bättre person.
Jag är tacksam för den andra chansen jag har fått. Jag vet att jag inte är den enda som har upplevt något liknande. Det finns många människor som har gått igenom svåra saker och som har kommit ut på andra sidan som starkare och visare människor.
Om du går igenom något svårt, vill jag att du ska veta att du inte är ensam. Det finns människor som kan hjälpa dig och det finns hopp om en bättre framtid.
Jag är ett bevis på det.