Vem visste att telegram var så kul?

Jag minns när jag var barn och min mamma brukade få telegram. De kom alltid i ett brunt kuvert och hon verkade alltid bli glad när hon öppnade dem. Jag brukade fråga henne vad det stod i dem, men hon sa alltid att det var hemligheter. En gång frågade jag henne om jag fick öppna ett, men hon sa nej. Hon sa att det var viktigt att hålla några saker privata.

Jag blev lite besviken, men jag förstod att hon hade rätt. Telegram var ju hemligheter trots allt. Men jag kunde inte låta bli att undra vad som egentligen stod i dem. Var det meddelanden från hennes vänner och familj? Var det nyheter om något viktigt?

Åren gick och jag glömde nästan bort alltihop. Men så en dag fick jag själv ett telegram. Jag blev förvånad och jag kunde inte låta bli att le. Jag öppnade kuvertet och tog ut pappret.

Jag blev så glad! Jag hade glömt bort att det var min födelsedag. Och det var så fint att få ett telegram från mina föräldrar. Jag läste meddelandet om och om igen. Det var som om de var där med mig, även om de var långt borta.

Jag har fått telegram vid flera tillfällen sedan dess. Och varje gång blir jag lika glad. Telegram är ett så enkelt sätt att visa någon att man tänker på dem. Och det är ett så fint sätt att få höra från någon man inte har pratat med på länge.

Om du aldrig har skickat ett telegram förut, så uppmanar jag dig att göra det. Det är en liten sak som kan göra någon väldigt glad.

Och vem vet? Du kanske till och med får ett tillbaka.