När jag först fick höra om veteran-VM i Göteborg var jag tveksam. Jag har alltid varit en stor fan av friidrott, men tanken på att tävla mot människor som är betydligt äldre än jag kändes lite skrämmande. Men när jag väl bestämde mig för att åka blev jag överraskad av hur mycket jag ångrat mig.
Tävlingen hölls på Ullevi, en legendarisk idrottsarena i hjärtat av Göteborg. Atmosfären var elektrisk, med tusentals åskådare som hejade på oss. Jag kände mig nervös, men också upprymd. Jag visste att jag inte kunde vinna, men jag var fast besluten att göra mitt bästa.
Jag tävlade i 100 meter och längdhopp. Jag kom inte ens nära någon medalj, men det var inte viktigt. Det som betydde mest var att få träffa så många fantastiska människor. Deltagarna kom från hela världen, och alla hade sina egna unika berättelser att dela.
Jag pratade med en kvinna som hade börjat springa på allvar vid 60 års ålder. Hon hade aldrig varit en löpare tidigare, men hon hade bestämt sig för att ge det ett försök. Nu hade hon sprungit maraton på under fyra timmar.
Jag pratade också med en man som hade drabbats av en stroke vid 50 års ålder. Läkarna hade sagt att han aldrig skulle kunna gå igen, men han hade vägrat att ge upp. Nu tävlade han i gång på veteran-VM.
Dessa människor inspirerade mig enormt. De visade mig att allt är möjligt, om man bara har viljestyrka och beslutsamhet. Veteran-VM i Göteborg var mer än bara en tävling. Det var en hyllning till den mänskliga andan.
Jag är så glad att jag bestämde mig för att åka. Jag träffade fantastiska människor, lärde mig ovärderliga lektioner och skapade minnen som jag kommer att vårda för alltid.
Om du någonsin har funderat på att tävla i veteran-VM, gör det. Det är ett oförglömligt äventyr som kommer att förändra ditt liv.
Jag vill gärna höra från er som har tävlat i veteran-VM. Vad var era upplevelser?