Vyn

Det finns en plats i världen där tiden står stilla. En plats där himlen är blåare, luften renare och vattnet klarare. En plats som heter ""Vyn"". Jag gick in i "Vyn" precis när solen var på väg att gå ner. Det första jag såg var en stor sjö, stilla som en spegel, som återspeglade himlens rosa, orange och gula färger. Runt omkring sjön fanns höga träd, deras blad som dansade i den lätta brisen.
Jag satte mig ner på en sten vid sjökanten och blundade. Jag kunde höra fåglarna sjunga i träden och vågorna som slog mot stranden. Det var som om hela världen hade stannat upp för att njuta av detta ögonblick. Jag öppnade ögonen och såg ut över sjön. På andra sidan, i fjärran, kunde jag se de snöklädda bergen. Det var en vy som tog andan ur mig.
Jag reste mig upp och började gå längs stranden. Jag passerade förbi små vikar och vikar, var och en av dem med sin egen unika charm. Jag såg människor fiska, simma och paddla kanot. Jag såg familjer som grillade tillsammans och barn som byggde sandslott.
Jag gick i timmar, tills jag kom till slutet av stranden. Där fanns ett litet hus, bara ett rum, med ett halmtak och en skorsten. Jag gick upp till dörren och knackade. En gammal kvinna öppnade. Hon hade ett vänligt ansikte och grått hår som var uppsatt i en knut.
"Kom in, kom in", sa hon. "Jag heter Elsa."
Jag gick in i huset och såg mig omkring. Det var litet och enkelt, men det var också varmt och inbjudande. Det fanns en spis i mitten av rummet och ett bord med fyra stolar.
"Vill du ha lite te?" frågade Elsa. "Jag har nyss bakat bröd."
Jag nickade ja och hon gick in i köket. Jag satte mig vid bordet och tittade ut genom fönstret. Utanför kunde jag se sjön och bergen. Jag kunde höra fåglarna sjunga och vinden som susade i träden.
Det var en perfekt dag.
Elsa kom tillbaka med teet och brödet. Vi satt vid bordet och pratade i timmar. Elsa berättade om sitt liv i "Vyn". Hon berättade om sin man, som var fiskare, och sina barn, som hade flyttat till staden. Hon berättade om de förändringar hon hade sett i "Vyn" under åren.
Jag lyssnade på Elsas berättelser och kände hur jag sakta drogs in i hennes värld. Det var en värld av enkelhet och lugn, en värld som var väldigt annorlunda från den jag var van vid.
När det var dags för mig att gå, kände jag mig som att jag hade känt Elsa i hela mitt liv. Jag gav henne en stor kram och tackade henne för hennes gästfrihet.
Jag gick ut ur huset och började gå tillbaka längs stranden. Jag gick i tystnad, och tänkte på allt jag hade sett och hört den dagen. Jag tänkte på "Vyn" och på Elsa. Jag tänkte på hur det skulle vara att leva i en värld som var så annorlunda från min egen.
Jag kom till slutet av stranden och satte mig ner på samma sten där jag hade suttit tidigare. Jag blundade och lyssnade till ljudet av vågorna. Jag kunde känna vinden i mitt ansikte och solen på min hud.
Jag öppnade ögonen och såg ut över sjön. På andra sidan, i fjärran, kunde jag se de snöklädda bergen. Det var samma vy som jag hade sett tidigare, men nu kändes det annorlunda. Det kändes som att jag såg det för första gången.
Jag var inte längre densamma som när jag gick in i "Vyn". Jag hade förändrats. Jag hade sett en annan värld, en värld som var enkel och lugn. En värld som hade påmint mig om vad som är viktigt i livet.
Jag tog ett djupt andetag och reste mig upp. Jag visste att jag aldrig skulle glömma "Vyn". Och jag visste att jag en dag skulle komma tillbaka.