Xavier Simons

Jag minns det så väl. Det var en varm sommardag och jag var ute och cyklade med min kompis. Vi hade just passerat en liten skog när vi såg något märkligt i ögonvrån. Det var en liten pojke som satt ensam vid vägkanten och grät.

Vi stannade och frågade om han behövde hjälp. Han berättade att han hade gått vilse och att han inte kunde hitta hem. Vi sa åt honom att hoppa upp på våra cyklar så skulle vi skjutsa honom.

När vi cyklade hemåt berättade pojken att han hette Xavier och att han var sex år gammal. Han hade varit ute och lekt i skogen när han plötsligt hade kommit ifrån sin mamma. Han hade vandrat runt i skogen i flera timmar innan han till slut hittade oss.

Vi lämnade av Xavier hemma hos hans mamma och hon var så glad att se honom igen. Hon tackade oss för att vi hade hjälpt honom och gav oss varsin kram. Det var en varm och härlig känsla att veta att vi hade gjort något gott för någon annan.

Jag har tänkt på Xavier många gånger sedan dess. Jag undrar hur det har gått för honom. Jag hoppas att han mår bra och att han har hittat hem igen.

Det är viktigt att hjälpa andra när man kan. Man vet aldrig när man själv kan behöva hjälp. Så om du ser någon som behöver hjälp, tveka inte att erbjuda din hjälp. Du kan göra skillnad i den personens liv.